Lära känna mycel

Lära känna mycel

Jag gick för att söka kontakt med dig, du var trött och började förfalla efter en mild och välmående höst. Jag ville lära känna dig, jag tog dig med mig, och när jag försökte komma närmare så skadade jag dig.

Jag tog bort dina kanter och försökte komma närmare, för att få dig att kommunicera. Det var en svår uppgift.

Jag lämnade dig, så att du kunde få utrymme. Jag har glömt dig.

När jag såg dig igen var det från någon annans perspektiv. Jag kunde inte sluta tänka på dig.

Jag ville se dig med mina egna ögon för att se hur du klarade det, hur du lyckades överkomma mitt brutala angrepp.

När jag såg dig igen förstod jag att delar av dig var medvetna om mina förväntningar på dig, och andra delar ville få mig att känna att jag hade tappat den bästa och mest kommutativa delen av det du försökte berätta för mig. Jag missade det, men jag kan se nu, så tydligt att du var bortom vad jag trodde och du försökte överraska mig.

Excerpt from pre study for cultivating mycelium working with sporeprints as method for getting to know a companion species

I went to seek contact with you, you were tired and began to decompose after a mild and prosperous fall. I wanted to get to know you, I took you with me, and as I tried to get closer, I hurt you.

I removed your edges and tried to get closer, to make you communicate. It was a difficult task.

I left you so you could have space. I forgot about you.

When I saw you again it was from someone else’s perspective. I couldn’t stop thinking about you.

I wanted to see you with my own eyes to see how you survived, how you managed to overcome my brutal attack.

When I saw you again, I understood that a part of you were aware of my expectations of you, and other parts wanted to make me feel that I had lost the best and most commutative fragment of what you were trying to tell me. I missed it, but I can see now, that you were beyond what I thought, and that you were trying to surprise me.